ROSA BANDET

12 oktober 2010

JAG FÅR VÄL SKYLLA PÅ BULLEN I MAGEN

Bläääääää på dig MAMMA skärp dig
Vad hade jag gjort utan John och barnen i en dag som denna..??

Idag har jag inte varit mig själv all energi som jag brukar ha är som bortblåst och det känns som benen väger flera kilo extra.. Och skulle jag kunnat så hade jag nog sovit bort hela denna dag .. Tur att man har barnen som inte direkt tillåter att man kryper under en filt och bara ligger. Men kan ju erkänna att det inte direkt har varit några vilda lekar idag under förmiddagen .. Usch får dåligt samvete :(

Men John kom hem vid 13.00 tiden och styrde upp lekarna :)

Det är helt sjuk hur man kan vara så trött så trött och att det kan komma så plötsligt, det var ju inte så att jag vaknade upp trött . Utan det kom efter frukosten. Det var då som luften gick ur mig som en ballong. Och så är jag sjukt sugen på makrill i burk med tomatsås.

Jag hoppas verkligen att morgondagen blir annorlunda... Eller det MÅSTE den för jag har inte tid att vara TRÖTT det finns roligare saker än att ligga och tycka synd om sig själv i soffan !! Men jag tänker att en dag kan jag väl få vara en pösmunk eller ?? .Så lovar jag att i morgon är det andra bullar  :)

3 kommentarer:

  1. HAHAHAHAHAHAHAHAAAAAAAAAAAAAAAAAAAHAHAHA!! Vilken söt Gudson jag har!! Vad gör ni med honom när jag är borta?? Jag ska lära han allt jag kan :-) Hoppas du finner energi! Själv är jag trött som en påse kapsyler. Dock kan jag inte skylla på graviditet, även fast vissa tror jag är gravid. Jag skyller på hösten och mörkret.

    SvaraRadera
  2. jag tycker du inte behöver vara ororlig för tröttheten det naturligt vara trött o samtidigt är det naturligt med tanke på du är gravid.inget dåligtsamvetew för det.man behöver inte göra massor varjedag.

    jag tänkte bara skicka detta brevet pga det väligt bra värderingarar..

    revet


    Vi har hittat vår Rasmus och han har bekräftats död. Alla tankar som
    varit med oss under 15 dagar har tömt oss på energi. Vi kommer aldrig få
    uppleva sorg och skratt med Rasmus igen.

    Samtidigt är det viktigt att stanna upp och fundera på vad i livet som
    verkligen spelar roll. För när oron knackar på dörren är det inte status,
    pengar och karriär som hjälper dig att bli av med klumpen i magen.
    I Rasmus fall växte oron från att vara familjens till att bli hela Sveriges.
    Under de dagar som hemsidan legat uppe har över 30 000 personer besökt den.
    Facebookgruppen fick 3 500 medlemmar och jag har i dagarna tagit emot
    hundratals e-mail från folk som vill visa sitt stöd. Jag är så rörd att jag
    gråter för att ni underbara, okända människor visat sådan omtanke.

    Det viktigaste för familjen nu är att vi kan tillåta saknadens känslosvall att
    ta plats. Vi kommer aldrig sluta sörja Rasmus, men ni ska veta en sak: Varje
    gång jag tänker på honom, tänker jag också på alla de tusentals människor som
    brydde sig om honom. Jag ska ta tillvara denna energi genom att satsa på en
    organisation som kan ge stöd åt andra anhöriga i samma situation. Ni har
    tillsammans öppnat en kraftkälla och ett behov av att få sprida ett budskap -
    hur oerhört viktigt det är att visa medmänsklighet och solidaritet.

    Hade jag haft möjlighet skulle jag personligen ringt upp var och en av er och
    tackat. Men det går inte, ni är helt enkelt för många. Vi måsta ta vara på den
    här känslan och ge någonting tillbaka till er. Därför har jag påbörjat
    planeringen av en minnesstund för Rasmus. Där hoppas jag kunna dela en tyst
    minut med er.

    Jag tar av mig hatten och bockar ödmjukast för det ni visat oss de senaste
    dagarmna.

    All information kring minnesstunden kommer att publiceras på
    www.hittarasmus.se/minnesstund

    Med vänlig hälsning,

    Roberto Gonzalez

    SvaraRadera
  3. hejsan det var erik som skickade det med rsmus o tröttheten av det rätt man ska få vara trött.erik

    SvaraRadera

Tack för din kommentar